lördag 29 maj 2010

Grundproblemet är vårt arbetsförbud

Läser hos Anders Nilsson, i DN och hos Opassande om Mir Abbas. Mir Abbas var en homosexuell afghan som flydde till Iran, misshandlades för sin sexualitets skull, flydde till Europa, kom vad det led till Sverige, där han efter att ha malts runt i Migrationsverksapparaten fick ett förståeligt psykbryt och tog sitt liv.

Man kan diskutera flyktingstatusen. Att ge folk akut hjälp när de tvingas fly från sina hem är en sak, uppenbar och självklar. Att erbjuda enskilda individer politisk asyl när de förföljs är något annat. Problemet med det sistnämnda är nämligen att det uppstår ett gränsdragningsproblem. Är det en riktig flykting? Kan han ställa krav på oss att vi ska öppna våra dörrar och plånböcker?

En hel byråkrati har vuxit fram i Sverige, enbart för att skilja de "äkta" flyktingarna från sådana som "bara vill komma hit". Under tiden tas de asylsökande hjälpligt "om hand", de får inte lov att arbeta, inte lov att bo var de vill, de ska bara hålla sig passiva och låta sig utredas.

Och om utredningen visar att de inte är riktigt riktiga flyktingar, då ska de skickas ut för dyra pengar med hjälp av avlönade poliser som den dagen alltså inte är tillgängliga för att patrullera gatorna eller lösa brott.

Eller så kan man göra som vi liberaler föreslår: erbjud möjligheten för folk att invandra. Låt folk som vill komma hit helt enkelt komma hit. Vill de arbeta: ge dem ett skattekonto dit de ska betala skatt, och låt dem söka de arbeten de själva vill ha - som anställda eller egenföretagare, till precis de villkor de själva går med på.

Det finns äkta mattor även i Sverige som kunde behövt översyn av en specialist, kunnig i hantverket från barndomen. Istället för att låta honom helt enkelt flytta hit och sälja sina tjänster till alla svenska mattägare som ville ha honom; så spärrade vi in honom. Vi hindrade honom från att arbeta. Vi gav honom halvtafflig vård, ångestpiller, samt fickpengar till pilsner.

Med känt resultat.

Ett människoliv gick till spillo. Tusentals mattägare som inte fick hjälp. Tusentals kontakter som aldrig knöts. Tusentals förspillda tillfällen för Mir Abbas att få positiv feedback från människor som tackat honom för hans kunskaper och betalat honom för att få del av dem. Sånt som verkligen ökar prognosen att tillfriskna.

Att få söka bostad och arbete var man vill är en mänsklig rättighet. Kanske inte att få just den bostaden eller arbetet, men det är sannerligen inte en fråga för någon annan än människan och hyresvärden; inte en fråga för någon annan än människan och arbetsgivaren eller kunden.

Det finns faktiskt ingen anledning till att inte formalisera invandringsprocessen och göra den enkel och rättssäker. Det finns ingen anledning till att använda våldsmakt för att hindra folk från att bo och arbeta i vårt land. Förutom att denna typ av systematiskt övervåld är en skam för oss alla, så blir vi ett fattigare folk genom att inte låta folk komma hit och göra det de är bra på.

1 kommentar:

  1. Visst är det så, Ola. Migration har alltid sin grund i en önskan att skapa ett bättre liv för sig själv och de sina, Vilket ansvar är det inte för de som skall hantera denna längtan.

    SvaraRadera