fredag 23 april 2010

Slöjförbud och brudöverlämningar

Att kritisera praktiker för att vara direkt förtryckande är en sak. Då är det själva frihetsinskränkningen i sig man angriper.

En något mer svagare grund står man på när man kritiserar värderingar för att de eventuellt kan leda till förtryckande praktiker. En värdering kan i sig inte kränka någon. Den måste omsättas i handling för att faktiskt kränka folks frihet.

Och inte ens alla handlingar som bygger på potentiellt kränkande värderingar är i själva verket kränkande. Att propagera (en handling) för en lag emot sex utanför äktenskapet (en värdering) är inte att kränka någon.

(Att införa en sådan lag, eller agera inom en familj som om en sådan lag faktiskt fanns, det är däremot djupt kränkande. Men handlingen att förbjuda sex utanför äktenskapet för sig själv, är däremot inte kränkande alls.)

Ska man däremot helt placera sig på snömosets inte så fasta grund, då ska man

...kritisera en praktik

...för att den ursprungligen härrör ur en värdering

...som eventuellt kan leda till kränkning

Först om man genomför den rätt så halsbrytande tankemanövern kan man kritisera bruket att bära slöja utifrån att det ursprungligen kom ur ett upplevt behov av att kontrollera kvinnors sexualitet. Även när bärandet är frivilligt och man inte har den blekaste aning om bärarens högst personliga skäl.

Först om man genomför den rätt så halsbrytande tankemanövern kan man kritisera den beryktade "brudöverlämningen" utifrån att det ursprungligen kom ur ett upplevt behov av att en kvinna måste förvaltas av antingen en pappa eller en äkta man. Även om brudöverlämningen i det enskilda fallet är något som brudparet själva vill ha, av skäl som är helt och hållet deras egna.

Först om man genomför den rätt så halsbrytande tankemanövern kan man kritisera en kvinnas val att vara en undergiven uppsminkad hemmafru underställd sin brödvinnare. Eller vad som helst som inte för stunden anses vara politiskt korrekt.

Det handlar om ett fundamentalt missförstånd av begreppet "emancipation".

Emancipation, frigörelse, handlar om att inte behöva leva i enlighet med andra människors upplevda kontrollbehov emot sin vilja. Det handlar till exempel om att få lov att leva jämställt om man själv vill, inte för att göra omgivningen glad. Och i så fall att leva jämställt på precis det sätt som man själv menar är jämställt, inte utifrån omgivningens definition av begreppet.

Tyvärr är det en hel del i dagens frigörelsediskussion, inte minst när det gäller frigörelsen från könsförtryck, som är infekterad av detta guilt-by-association-sätt att tänka. Folks livsval misstänkliggörs och kritiseras, trots att de inte drabbar någon annan. Och det uppstår en politisk vilja att reglera dessa livsval, som om det är deras livsval som är problemet.

Men problemet ligger alltid hos den som vill styra över andras livsval. Antingen det handlar om övernitiska jämställdhetsivrare eller talibaner. Det är samma sorts förtryck här som där.

Om du inte kränker någon annan människas frihet, så har du inte gjort något fel, och dina anklagare har ingenting att anklaga dig för, och ingen moralisk rätt att tvinga dig att agera annorlunda.

7 kommentarer:

  1. Ja, stt det ska behöva sägas....! Men bra skrivet Ola.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet, och om jag förstått dig rätt, Ola, så instämmer jag med visst eftertryck i nära nog allting. Det är bara en sak jag undrar över, och det är när det gäller -- för att ta ditt exempel -- det du skriver om brudöverlämningen. Menar du verkligen att vi inte ens kan kritisera människors val att göra på det ena eller andra sättet, även om vi därmed inte gör något anspråk på att vilja reglera dessa val? Det är väl ändå att ta det väl långt? Själv tycker jag -- just på grund av den ofrånkomliga symbolik som ligger i brudöverlämnandet (att kvinnan är någons att lämna över till någon annan) -- att det är en dålig idé, och att det är dålig smak. Detta gäller alldeles oavsett vilka andra personliga skäl någon må ha för sitt val. Varför skulle jag inte ha moralisk rätt att ha och yttra denna åsikt, likaväl som andra kan ha synpunkter på mina val?

    SvaraRadera
  3. Med "kritisera" ovan menar jag egentligen "leverera kritik som förpliktigar".

    Du kan ha åsikter och framföra dem hur du vill, men det är bara viss kritik som förpliktigar mottagaren att rätta sig därefter. Kritik mot ett reellt förtryck t ex.

    Kritik av andras smak, antingen det gäller tapeter, kläder eller mysko traditioner, är intressanta som åsiktsyttringar; men knappast något mer.

    SvaraRadera
  4. Problemet är om du kallar en viss tolkning av symboler för "ofrånkomlig".

    Då är slöja ofrånkomligen ett uttryck för sexualisering, då är heterosexuella förbindelser ofrånkomligen ett uttryck för heteronormen, då är BSDM ofrånkomligen uttryck för sexualiserat våld, då är företeelse X ofrånkomligen ett uttryck för Y.

    Men emacipation handlar om rätten att välja sitt handlande, OCH välja vilket tolkningsmönster som bäst beskriver det. Det enda uttryck en handling ofrånkomligen har är det uttryck som agenten väljer att ge det.

    SvaraRadera
  5. Inte en viss tolkning, utan det som med logisk nödvändighet följer. Om en man kan överlämna en kvinna till en annan man, så är det med logisk nödvändighet så att kvinnan ses som något som någon annan kan överlämna. Det är en tautologi. Om kvinnan inte var hans att överlämna skulle en överlämning, per definition, inte kunna ske.

    På samma sätt är självklart BDSM ett uttryck för sexualiserat våld, eftersom BDSM, per definition, är sexualiserat våld. Därmed inte sagt att det är något fel i det -- detta konstaterande i sig implicerar ingen värdering av sexualiserat våld.

    Däremot är heterosexuella förbindelser inte med nödvändighet ett uttryck för "heteronormen", eftersom heterosexuella förbindelser i helt oförändrat skick skulle kunna förekomma även om de inte sammanföll med någon norm, på samma sätt som homosexuella förbindelser är fullt möjliga.

    Sedan finns det förvisso också symbolism som inte är logiskt implicerad, men som genom kulturell kontext trots allt förmedlar ett visst budskap, antingen detta är avsikten eller ej. Man kan naturligtvis bära ett hakkors som en solsymbol, men man kan inte gärna begära att andra människor ska uppfatta det så. Man kan bära en röd stjärna bara för att man tycker att det är snyggt, men det är också, vare sig man vill eller inte, en symbol för sovjetkommunismen. Kontexter är inget man kan definiera bort, hur gärna man än vill.

    SvaraRadera
  6. Nej, allt det du nämner som logisk nödvändighet kan ges andra tolkningar. Och ges faktiskt andra tolkningar.

    En kvinna som förordar brudöverlämningen ställer symboliken på huvudet genom att ha makten över situationen och därigenom plocka bort ägandeaspekten.

    Bland BSDM-utövare är normen att inte utöva våld, om man med våld alltså menar kränkningar (inte tuffa tag som sådana). Inom BSDM ägnar sig folk åt allt annat än makt, övergrepp, och misshandel.

    Och så vidare, för alla dina exempel.

    Jag menar inte att man kan definera BORT kontexter; men man kan definitivt HA MÅNGA av dem; och vad gäller innebörden av en handling är det utföraren som _ensam_ vet vilken kontext som avses.

    Den röda stjärnan är förvisso en symbol för sovjetkommunismen, men är på samma gång också en symbol för andra saker. Liksom även hakkorset och alla andra symboler.

    Man måste ställa sig frågande inför andra människors handlingar och undra vad just dessa människor menar med sitt agerande, eller sina kläder. Man kan inte utgå från att de egna referensramarna räcker för att tolka andra människors beteende.

    Annars hamnar man lätt i samma dike där så många feminister och frikyrkliga har hamnat: diket där man tror att BSDM handlar om att rättfärdiga sexualiserat våld ("våld" i betydelsen "övergrepp", inte "våld" i betydelsen "tuffa tag"); där man tror att sångtexter om en mörk verklighet betyder att man gillar en mörk verklighet; eller där man tror att slöja alltid har en och samma betydelse.

    Där man tror att de egna referensramarna utgör den kontext som man inte kan definiera bort; men där man inte frågar efter utförarens avsikt eller egna tolkningsmönster.

    SvaraRadera