tisdag 30 mars 2010

Lästips: Om SD:s nypåkomna homovänlighet

Andreas Johansson Heinö skriver insiktsfullt om Åkessons uttalande idag, att SD är ett parti som vill värna sexuella minoriteter, och att representanter för SD som uttalat sig nedsättande om homosexualitet i själva verket inte återgivit partiets ståndpunkt.

Det är Pim Fortyun i repris. En insikt om att svenskhet av idag inte innebär konservativt kristna värderingar, utan snarare sekulärt livsstilsliberala. Säkert en slagkraftig strategi, och en strategi som jag väntat på. För jag har lite svårt att se logiken i att i samma andetag hävda överlägsenheten i en sexualkonservativ religion från Mellanöstern (kristendom) och förkastligheten hos en sexualkonservativ religion från Mellanöstern (islam).

Den klassiska motsättningen mellan kristendom och islam gäller ju snarare rättfärdiggörelseläran (frälsning av nåd versus frälsning genom laguppfyllelse) och andra sådana frågor som är mest intressanta för oss troende kristna och muslimer. Och vi är ju i minoritet i Sverige idag. Sverige är inte ett kristet land, utan ett sekulärt. Alltså är vår kultur nuförtiden inte överlägsen för att den är kristen, utan den är överlägsen för att den inte längre är kristen. Typ.

Själv menar jag, som alltid, att ett samhälle både kan och bör innehålla flera olika värdesystem. Av flera skäl. Inte minst att vi är tryggast i ett samhälle som inte föreskriver vad vi bör tycka. Så länge vi inte kränker våra medmänniskors frihet får vi tycka vad vi vill. Och då är förekomsten av inkompatibla värdesystem ett bevis för att så också är fallet.

Det finns ett intressant memento i denna SD-omsvängning. Från olika håll hör man från sk "demokrater" att det är viktigt att begränsa eller upphäva demokratin för de som är anti-demokrater. Till exempel vill vissa begränsa förenings- och yttrandefriheten för nazister, eller andra som önskar upphäva demokratin. Den skeva logiken får till följd att man för att vara tolerant måste bli intolerant. Det blir som att forcera fram pacifism med vapen i hand.

Eftersom så många av dessa helt riktigt identifierar SD som odemokratiska, hoppas jag att detta leder till eftertanke. Kanske måste demokratin gälla alla för att alls kunna sägas gälla. Kanske innebär tolerans verkligen tolerans också med de intoleranta. Och om SD till följd av detta får väldigt många anhängare: kanske är inte demokrati och majoritetsstyre alltid samma sak.

2 kommentarer:

  1. Enligt vilket kriterium klassificerar du SD som odemokratiska? Jag säger inte att du har fel, men det är för mig absolut ingen självklarhet och jag tycker inte man ska vara alltför lättvindig med sådana stämplar.
    (Du kanske har skrivit om det tidigare, men det har jag isåfall missat).

    SvaraRadera
  2. Enligt den variant av demokrati där majoritetens makt är kraftigt beskuren av individuella rättigheter. T ex rättigheten att bygga minareter på mark som man själv äger, även om 99% av landets invånare har röstat för ett förbud emot minareter.

    SD uttrycker i sitt partiprogram och valmanifest att man inte ställer sig främmande inför den typen av inskränkningar. Att majoritetens vilja och kultur i hög grad ska tillåtas bestämma över individernas livsval vad gäller bostadsort, tempelbyggande, utbildningsval osv.

    SvaraRadera