onsdag 31 mars 2010

Laakso om riskkapital

Det är skönt med folk som förstår. Till exempel Erik Laakso. För partikamraterna i S som instinktivt ryggar inför begrepp som "riskkapital" och "vinst" försöker han förklara vad det handlar om. Först det där om vinster i välfärden:


Alltså, det är klart att det är oroväckande när 100 miljoner av skattemedel, på ett år går till vinster till ett affärsdrivande företag. Det är oroväckande på så sätt att när samma verksamhet var offentligt driven så försvann dessa 100 miljoner utan att verksamheten var nämnbart bättre.


Precis. Företagen kommer ju inte in på välfärdsmarknaden och tvingar av oss pengarna. De kommer in och erbjuder oss, medborgarna, en tjänst. Om de är tillräckligt bra ger vi dem pengar i utbyte. Om vinsterna därigenom blir fruktansvärt höga så är det bara ett bevis på att de tidigare offentliga utförarna (de som vande oss vid att priset var så högt) slarvade bort pengarna.

Det är alltså inte säkert att det blir bättre bara för att utföraren är privat. Men man kan vara säker på att den utförare som överlever faktiskt är bättre än alla andra alternativ. Oavsett vem som äger verksamheten.

Och sedan detta med riskkapital:


Sverige behöver mer, inte mindre, av riskkapital. Vi behöver fler utlandsägda företag som väljer att investera offantliga summor i verksamhet i Sverige. Vi behöver människor som är beredda att ta en personlig ekonomisk risk med sina egna pengar.


Alternativet till privat riskkapital är offentligt riskkapital. Dvs att vi alla tvingas stå för risken. Behovet av riskkapital kan man inte ändra på. Att bygga upp en ny sorts verksamhet kostar, även om det är i vård-skola-omsorgssektorn, och det är inte säkert att man lyckas. Alternativet, om vi varken vill ha privat eller offentligt riskkapital i välfärden, är ju att vi inte bygger upp någon välfärdsverksamhet alls.

Förmodligen beror den politiska motviljan emot riskkapitalister i välfärden på att vissa inte ser att t ex en sjukhusfinansiering är en faktisk ekonomisk risk. Om allt riskkapital i välfärden är offentligt, så osynliggörs det faktum att olika välfärdsfinansiärer och -utförare är sämre eller bättre.

Men en sjukhusfinansiering kan faktiskt fallera, om värdet av den vård vi får i slutändan blir lägre än det kapital vi investerade med. Även om det alltså döljs om man har ett monopol och både finansiering och utförande göms i den offentliga apparaten.

Och det är osynliggörandet av de misslyckade investeringarna som gör att de lyckade framstår som så orättvisa. Det kan verka som om man är garanterad en viss utkomst bara för att man äger kapital. Men det är en slutsats man bara kan dra om man inte ser de misslyckade investeringarna, eller ser de riskkapitalister som faktiskt försvunnit från marknaden eftersom de investerade i verksamheter som inte gjorde folk tillräckligt mycket gott.

I verkligheten är det ett ganska svårt och hårt arbete att vara kapitalist. Åter till Laakso:


Många av de riskerna kommer fallera, det är därför det kallas risk. Det blir sällan några rapporter i medierna när företag som investerat miljonbelopp inte får snurr på sin verksamhet men det är självklart att det också inträffar, annars skulle det inte vara någon risk med en investering.


Kort sagt, riskkapital behövs. Det behövs att människor "...tar upp sin egen plånbok och tar en chans med en idé de finner intressant. För att kunna göra det behöver de med jämna mellanrum gå med vinst och då har deras investering bidragit till den ekonomiska tillväxten. Det är för mig fullständigt ofattbart hur detta kan vara något dåligt."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar