tisdag 21 juli 2009

Internet är ingen särskild plats

I kommentarsfältet till debattartikeln "Hemlig process leder till slutet internet" på DN skrev "Daniel S" att internet "...är skapat av användarna för användarna och tillhör användarna. De kontrollverktyg och den övervakning som inte är tillåten utanför internet ska inte heller vara tillåten i den digitala världen. Svårare än så är det inte."

Det är precis vad det handlar om. Jag har fått mothugg när jag återupprepat hans ord, med hänvisning till barnpornografers och terroristers illdåd. Tanken är att om barnpornografer och terrorister använder internet, så kan vi komma åt dem genom att massövervaka internet.

Men varför stanna vid internet? Om nu brottsbekämpning alltid är viktigare än allting annat? Barnpornografernas och terroristernas brott äger ju rum i det verkliga livet. Övergreppet äger rum i ett fysiskt sovrum. Bomben briserar på en fysisk plats där en massa människor rör sig.

Men jag har aldrig hört någon argumentera för kameror i varje sovrum, eller massröntgen av allas väskor innan de får röra sig på offentlig plats. Möjligen i länder som varit hårt drabbade av bomber. Men också där får man mothugg av integritetsskäl.

Nyckelordet är "mass-". Massavlyssning, massövervakning, massiv kontrol av hela det svenska internets in- och utgångar, drabbar alla. Systemet handlar om att programmera in kriterier för misstänkt beteende. Om ditt beteende råkar sammanfalla med kriterierna, så riskerar du att få på dig en människa som övervakar din kommunikation. Utan din vetskap, och som du aldrig bett om.

Och du har ingen chans att slippa undan, med mindre än att du slutar använda internet, alternativt vidtar så krångliga mått och steg att det blir meningslöst. Inte för terrorister och barnpornografer förstås. Men vad hände med tankens frihet för oss övriga?

Vilka kriterierna för misstänkt beteende är, är hemliga. Den demokratiska insynen i vem som hanterar informationen är obefintlig eller mycket bristfällig. Anställningarna görs av samma mänskliga misstagsbenägna människor som titt som tätt råkar sätta nynazister på poster inom försvaret...

Och ingen har berättat hur man hanterar problemet när terrorister eller barnpornografer befinner sig på insidan av övervakningssystemet. Hur vaktas väktarna?

Alla dessa skäl är inte nya i och med internet. Det fanns en tid långt innan internet då demokratierna i Väst av precis dessa skäl beslöt att inte rutinmässigt avlyssna folks telefonsamtal eller sprätta upp deras brev. Skäl varför demokratierna i Väst förbjöd polis och militär att spionera på det egna folket.

Skäl till varför demokratierna i Väst införde hinder för polisarbetet i form av krav på skälig misstanke och domstolsbeslut innan telefonavlyssning och postkontroll kan utföras mot en enskild brottsmisstänkt individ.

Allt jag begär är att samma skäl och principer fortsätter att gälla. Jag har inget emot brottsbekämpning, eller integritetskränkningar mot enskilda så länge som de äger rum av goda och lagliga skäl som kan redovisas för och ställas till ansvar för i efterhand.

Antingen jag går på stan, sitter i mitt hem, skriver eller ringer till någon, eller surfar, bloggar och e-postar. Samma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar